Fruits Basket

Furutsu Basuketto

eller kort och gott:

Furuba

Sohma Shigure, Sohma Kyo, Sohma Yuki och Honda Thoru

Nu har jag till sist läst färdigt denna manga och jag tyckte om slutet. Mer säger jag inte.
Detta innebär troligen att jag kommer se om animen inom en snar framtid. Den är bara sååå underbar!

Honda Thoru är egentligen alldeles för naïve och underdåning för min smak, men hon lyckas ändå vara inspirerande. Man kan som inte riktigt klaga på någonting, efter att man sett allt hon klarar av...

Jag är glad att det var Isuzu Rin som var juunishi-häst, dvs mitt tecken. (I'm a metal horse \m/ muhahahha). Tänk om det varit Hiro eller Kureno...

Sohma Isuzu (Rin)

Annars finns ju alltid Uo-chan och Hana-chan (a yankee and a psyco)

Hanajima Saki och Uotani Arisa (Alyssa)

Ibumetingel

I torsdags sprang jag på en oväntad person i konsthallen. Nämligen en tjej som går sista (?) året på gymnasiesärskolan.
Hon har tidigare gått särskolan på tuna och då har jag vid ett tillfälle sagt "snygga vantar" (svarta med vitt tryck av handens skelettdelar). Detta har hon kommit ihåg och även kännt igen mig när hon sett mig på kungsfågeln senare, trots att jag inte pratat med henne då.

När sedan gymnasiesär var och såg Gastkramen på kulturskolan i höstas, kom hon fram och pratade med mig efteråt.

Dessa två små möten var tillräckligt för att hon lungt och tryggt skulle kunna gå och prata med mig i över en halvtimme, både i konsthallen och på bussen.
Det var riktigt kul att prata med henne, trots att jag har lite svårt att höra vad hon säger ibland, för det blir inte några pinsamma tystnader.
Tänk; att inget av det här skulle ha hänt om jag inte sagt det där om hennes vantar, för över 4 år sedan. Tänk; att så lite kan betyda så mycket för någon.

58 + 51

Lite mer restaurangprat får i stå ut med, för jag måste bara få berätta (läs: beklaga mig över) fredag.
Till lunch hade vi 58 gäster, varav 21 st ville ha sushi. Detta kan ju låta hur bra som helst, men saken är den att jag måste komma ihåg alla de som beställer sushi, samt var de sitter och i vilken ordning. Om jag skulle råka servera borden i olika ordning blir det oordning i bongarna och kaos i köket.
Dessutom kom de första lunchgästerna en kvart tidigt (och drog in en massa byggdamm. Jag trodde först att det var snö, men den smälte ju aldrig....) och de sista kom 16 min innan vi slutar servera lunch och satt kvar till kl 2.

Kvällen var en ren mardröm och jag tänker aldrig någonsin göra om det. Så fort vi öppnade hade vi en bokning på 14 pers, varav typ alla skulle ha en fördrink. (Jag är numera en jävel på att göra cosmopolitan.) Efter det bara vällde det in folk! Både bokningar och walk in. Det satt folk vid alla bord utom det lilla extrabordet vid dörren. Allt som allt 51 gäster plus några hämtmat. Detta borde bara ha varit possitivt, att vi hade så många gäster, om det inte vore för det faktum att jag var ensam servitris! Hon som skulle komma, dök inte upp på grund av ett eller annat.
Tack och lov var alla gäster väldigt förstående och tålmodiga, annars hade det inte gått.
Till råga på allt hann jag inte äta något, eftersom det var full fart hela kvällen, så när jag väl slutade 23.00, hade jag inte ätit sedan lunchen kl kvart över två.
Men när jag väl kom hem fanns det i alla fall tårta eftersom Anton fyllde år (Grattis, toto-chan).