Skyltsöndag

Igår var det skyltsöndag och vad är väl en skyltsöndag i Luleå om inte Kulturskolan är där?

Svar: Tråkig och full med "Tomtar" i fotbollsoveral och mask med helskägg som säljer paket till överpriser.

Vi fyllde däremot området kring granen med söta små tomtar, troll, drakar, trollkarlar, féer, änglar, snödrottningar samt två medlemmar ur rävklanen.

Jag och världens finaste julänglar!

Trollet och tomten dansar, rävklanen ser förvirrade ut...

Trollen dansar.

Det hela blev väldigt magiskt, särskilt efter mörkrets inbrott. Den sista av våra tre ritualer blev också den bästa.

"Är du också en sån där eldslukare?"

Idag har jag lärt mig något nytt:

Hur man släcker en fackla i munnen.

(Lägg märke till NLV-/Montesoribarnen som glodde från alla tänkbara fönster)

Hani-chan!

Idag träffade jag Hannis för första gången sedan studenten. Hon skulle nämligen hämta sina vantar som jag stickat. På köpet fick hon även en rundtur på kulturskolan och jag tror att hon blev lite tagen av magin som finns där. :P

I övrigt fullt upp...

Skaffa ett liv, Jan Utbult!

Idag var jag på orkestern igen. Var ett tag sedan sist, må jag säga.
Personligen spelade jag rätt uselt. Jag försökte inte ens spela solot i jingle bells mambo. Det var ingen idé.
Tack och lov anlände förstärkning. Men inte Arvid, som sig bör, utan Lars-Johan som spelade tenorsax med mig för eoner sedan (The music band). Han ska tydligen spela ett sopransax-solo (hans sopran är böjd, vilket set rätt lustigt ut i mina ögon) i nån jullåt, men jag övertalade honom att spela med i de andra låtarna också, iaf nu ikväll.
Han var inte alls lika tystlåten nu som förut. Initierade till och med konversation! Förut var det jag som pladdrade och han som nickade lite då och då, typ.
För övrigt tycker jag att han påminner lite om kusin Katarinas pojkvän Nils-Jonas, och då är det inte bara dubbelnamnen som är lika.

Lyckades pricka in samma orkesterrep som Helena, så det var ju lyckat.

Nu till något allvarligare som vi disskuterade runt middagsbordet idag:

Egoism och rasism breder ut sig allt mer.
Min bror berättade om hur flera på skolan är smygrasister (endel inte ens smygiga alls).
Man ritar inte hakkors på tavlan! Man kallar inte folk för rasistiska ord, även om det är lite halvt på skämt, lika lite som man kallar folk för könsord. Det finns tillräckligt med svordomar som inte är rasistiska eller sexistiska. Använd dem, om du nu måste.

Och egoism.... Det betyder inte bara att allt är "mitt, mitt, mitt!" utan snarare på att allt handlar om "mig, mig, mig!" Det räcker inte med att vara bra, du måste vara bäst. Kommer du tvåa har du förlorat och har därför ingen rätt att känna gjädje. Även om du gör personliga framsteg, mäts du mot andra.

Jag tror att "jag vs. du" "vi vs. ni" bara kommer leda till ett ännu kallare socialt klimat.

Jag har flera gånger kommit på mig själv med att sitta och småle för mig själv på bussen, helt utan anledning. Folk måste tro att jag är knäpp... Det kanske jag är också, men det gör mig inte ett skit, för jag är nöjd och lycklig med mig själv och min tillvaro.
Jag önskar att fler slapp gå omkring och vara sura och irriterade hela dagarna.

Datorn är som ny och viruset är borta!

...Mitt virus, alltså. Fast det var faktiskt inget virus, bara en fyra-dagars bakterieförkylning. Måste dock säga att mina ögon var läskigt rödgröna i lördags.

Men käraste lilldatorn mår också bra nu.

(Ska flytta tillbaka lite filer imorn. Rick Mora är mycket trevligare att ha som bakgrundsbild, jämfört med Windows-gräskullar-med-blå-himmel.)

Jag försökte nämligen blåsa om den igårkväll, men det gick inte särskillt bra... Antingen var det fel på operativ-skivan, på instruktionerna eller på mig. Take your pick. Så idag tog jag tag i saken och gick till Kungs och bad Data-Alf om hjälp.
Det känndes underligt att gå tillbaka till skolan. Allt var precis likadant, men det känndes ändå anlägset. Förut var jag verkligen i skolan. Den var närvarande, levande, runtomkring mig. Nu kändes det lite som att jag gick utanför. Nästan lite som ett spöke; jag ser det, men jag hör inte dit.

Jag fick svarsbrev från Jen-chan idag. :) Och jag ursäktar henne för att hon inte bloggar, det är svårt att göra det när man är inne i nåt helt annat. Jag undrar hur det känns när hon kommer tillbaka... Allting är så annorlunda. Alla har en ny värld, en ny verklighet och vardag. Det kommer aldrig mer att bli som det var, men jag är inte ledsen för det. Det som varit har gett mig många bra minnen, men gymnasietiden är verkligen ett avslutat kapitel. (Därmed inte sagt att ni ska sluta höra av er, käraste vänner!)

Kul att Helena ringde igår. Vi hann prata rätt mycket, trots att jag hostade endel. Hoppas du hittar masker till maskeradbalen. :)