Idag var jag på orkestern igen. Var ett tag sedan sist, må jag säga.
Personligen spelade jag rätt uselt. Jag försökte inte ens spela solot i jingle bells mambo. Det var ingen idé.
Tack och lov anlände förstärkning. Men inte Arvid, som sig bör, utan Lars-Johan som spelade tenorsax med mig för eoner sedan (The music band). Han ska tydligen spela ett sopransax-solo (hans sopran är böjd, vilket set rätt lustigt ut i mina ögon) i nån jullåt, men jag övertalade honom att spela med i de andra låtarna också, iaf nu ikväll.
Han var inte alls lika tystlåten nu som förut. Initierade till och med konversation! Förut var det jag som pladdrade och han som nickade lite då och då, typ.
För övrigt tycker jag att han påminner lite om kusin Katarinas pojkvän Nils-Jonas, och då är det inte bara dubbelnamnen som är lika.
Lyckades pricka in samma orkesterrep som Helena, så det var ju lyckat.
Nu till något allvarligare som vi disskuterade runt middagsbordet idag:
Egoism och rasism breder ut sig allt mer.
Min bror berättade om hur flera på skolan är smygrasister (endel inte ens smygiga alls).
Man ritar inte hakkors på tavlan! Man kallar inte folk för rasistiska ord, även om det är lite halvt på skämt, lika lite som man kallar folk för könsord. Det finns tillräckligt med svordomar som inte är rasistiska eller sexistiska. Använd dem, om du nu måste.
Och egoism.... Det betyder inte bara att allt är "mitt, mitt, mitt!" utan snarare på att allt handlar om "mig, mig, mig!" Det räcker inte med att vara bra, du måste vara bäst. Kommer du tvåa har du förlorat och har därför ingen rätt att känna gjädje. Även om du gör personliga framsteg, mäts du mot andra.
Jag tror att "jag vs. du" "vi vs. ni" bara kommer leda till ett ännu kallare socialt klimat.
Jag har flera gånger kommit på mig själv med att sitta och småle för mig själv på bussen, helt utan anledning. Folk måste tro att jag är knäpp... Det kanske jag är också, men det gör mig inte ett skit, för jag är nöjd och lycklig med mig själv och min tillvaro.
Jag önskar att fler slapp gå omkring och vara sura och irriterade hela dagarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag håller med om att det är onödigt att kalla varandra för dumma saker. Vad gör det för nytta liksom? Jag förstår om man är väldigt arg och "råkar" men...
continue to smile and light up the world!
Lars-Johan är grym på sax, i alla fall när han spelade i kyrkan! :)
Den där Jan Utbult, han ger som aldrig upp ;) Vi måste träffas någon dag, det var ju jätte länge sen sist!
Skicka en kommentar